Fredag 20 februari

Efter att ha irrat runt i ett dystert mörker börjar nu ljuset skina igenom. Veckan har helt enkelt varit riktigt bra, den plågande stressdemonen har inte flåsat mig riktigt lika mycket i nacken.
Igår styrde jag kosan mot Umeå och fick där uppleva alldeles underbara Laleh! Maken till musikalist människa! Fingret åt den dumma kritiker som helt nyligt jämförde henne med Thomas Dileva. Jag hamnade brevid mixerbordet och hade, förutom bra sikt, full koll på låtlistan och kunde därmed redan i förväg gotta mig åt att alla de bästa låtarna fanns med.
"Bjurö klubb" var bättre än någonsin och en oväntad favorit var vackra vackra "mamma".

Som bortskämd medelsvensson med fast jobb försöker jag då och då se min egen priviligerade situation även om jag inte alltid lyckas. I veckan har jag dock fått känna på olikheterna mellan mitt liv och det liv som många av mina elever har bakom sig. Jag har lämnat ut en skrivuppgift som resulterade i en mängd olika berättelser om verkliga livsöden som berör allt från tunga drogmissbruk i tidiga tonår till flykt från talibanregimer och krig. Jag kan inte i ord uttrycka hur mycket jag beundrar dessa människor och tackar dem för att de ger mig perspektiv på livet.

Låtlistan


Laleh


Lyssna på mamma och beundra den fantastiska texten

Lördag 14 februari

Fredagen den 13 passerade obemärkt förbi, inte för att jag trodde något annat. Hursomhelst så packade jag ihop mig efter förra veckans svarta vecka, köpte mig en dyr klänning och en flaska rött, förbrukade några hjärnceller och beklagade mig över mina ilandsproblem. Jag blir nog aldrig en bättre människa trots att jag är bidragsgivare åt WWF och att jag tänker på att sluta äta gelatin och kött igen någon gång...
Så var det alltså helg igen. Återigen ett race av ledighet mot arbetet. Det värsta med helgen är just kravet på ledighet eftersom den inte finns. Den här helgen ska jag dock inte bränna en enda hjärncell med hjälp av rött. Däremot ska jag lyssna en hel massa på Cash, en pessimist får hjälpa en annan.



Tack förresten, den värmde gott.


Fredag 6 februari

Dagens ord är tydligen depression. Jag tror tyvärr inte riktigt på att depression är på riktigt men jag antar att jag måste börja göra det. Vi människor tycker om att sätta etiketter på det mesta men å andra sidan är det kanske skönt att få en lapp i pannan istället för att bara tro att man gillar att gräva ner sig i det svarta hålet. Men sömnskola och avslappningsövningar? Jag vet inte; jag har ju ett jobb att sköta, hur ska man hinna med inplanerad aslappning? Är det inte bara att lägga in en extra aktivitet som drar ner mig ännu djupare i min grotta?
Kuratorfråga: Nämn ett tillfälle då du mår riktigt bra respektive dåligt.
Vad ska man svara? Jag tänker inte så att; nu jäklar mår jag bra! Eller det motsatta heller för den delen...
Gör man det? Tänker någon så? Jag är mest och vet att jag för tillfället inte ser så mycket nöje i något.  Jag tror att jag är förstörd av världen, av vissa människors dumhet och vårt sätt att förstöra allt omkring oss.  Jag önskar ibland att jag inte hade fötts som en vanlig svensk kvinna utan någon egentlig möjlighet att ändra något. För vem fan lyssnar egentligen?

 

Tisdag 3 februari

  
3 månader och 3 veckor sedan jag skrev. Lusten att skriva är inte lika påtaglig längre, iallafall inte skrivandet på den här offentliga skrivboken. Ett annat problem är den tunga känslan av bitterhet och bristen på sömn, det är liksom inte roligt längre att vakna med känslan av att somna i mjuka täcken och vakna i en fuktig bastu. Min kropp vill inte riktigt vara med och det på flera plan. Jag återkommer ständigt till tanken att mitt religiösa kall kanske borde ha innefattat en frälsning istället för en lärarexamen - något ont måste jag ju ha gjort för att förtjäna detta. Kanske blir jag förlåten om jag vänder mig till en större kraft?
Jag finner dock en tillfällig tröst i ett antal musikevent framöver; Laleh - jag längtar efter dig! Spela nya skivan om du där ute inte redan har gjort det. Jag har till och med gått så långt att jag har k ö p t den! Det var många år sedan jag gjorde ett skivköp men så slog jag till på Laleh, en gammal Winnerbäck och en rent av lastgammal Cash.
Laleh spelar på en torsdag i fina staden Umeå så jag gör mig en helhelg däruppe med världens nya stjärna A och såklart hans föräldrar medflera! Lördagen bjuder på lite hårdare vara i form av House of Metal, http://www.houseofmetal.se/  jag ska spana in Danko Jones och försöka se hård ut så gott jag kan. Min käraste ska lyssna på musik av den lite hårdare varan - Opeth.
Framöver ska vi även beskåda Anna Ternheim, något som jag inte längtar till riktigt lika mycket men jag ska gå och blir säkert nöjd efteråt. Hon är bra men ger inte riktigt den där höjdarkänslan.

Angående bitterheten, fan vad det suger att vara en "vanlig" lärare egentligen. Alltså inte jobbet utan att vi ofta får veta hur lite vi som bygger upp verksamheten egentligen betyder i jämförelse med dem som jobbar i projekt! Grejen är ju att ingen jävel fattar vad dom egentligen gör i projekten!! Entreprenörskap, jo jäklar det begriper ju alla. Kom och drick kaffe och spåna idéer... jojo...Klipp er och skaffa ett riktigt jobb så att säga. Jag är säker på att de tjänar mer än mig också dom jävlarna.
För att dämpa min bitterhet över detta och spä på en annan så gjorde jag som min käraste ville och vi bokade en resa till Thailand (våga vägra Phuket!) vi åker till Bangkok och tar oss vidare därifrån. Det blir nog bra. Det är mitt mantra för tillfället.



Lyssna på: Laleh - Bjurö klubb