Inte man, inte kvinna - MÄNNISKA
Jag vet inte var jag ska börja. Det är fantastiskt att vara omgiven av människor som man kan diskutera med. Människor som förstår mig och som ger mig någonting. När man känner som jag gjorde idag blir man lätt både förvånad och besviken då någon kläcker frågan: Vi funderade på om det är så att man i homosexuella par har en part som är mer kvinnlig och en mer manlig?
HERREGUD JAG VET INTE VAR JAG SKA TA VÄGEN!!!!!!! Varför varför varför skulle det vara så??
Säg mig du som anser dig vara kunnig; vad i hela friden är egentligen manligt respektive kvinnligt? Är det att den ena kvinnan i ett lesbiskt förhållande gillar bilar? Eller att hon talar med en mörkare röst? Står upp när hon kissar? Är hon känslomässigt hämmad och kan inte gråta? Säg mig; vad gör henne mer manlig än hennes partner?
Visst, jag känner inte alla världens homosexuella par men jag kan säga, utifrån dem jag känner, att den ena är INTE mer manlig än den andre. Nixpix! Vad de är brukar kallas M-Ä-N-N-I-S-K-A och är en varelse som kan vara lite hur som helst. Kanske gillar människan bilar, kanske hästar. Människan kan vara mjuk och kärleksfull, omvårdande, innåtvänd och egoistisk eller något helt annat!
Kan vi inte sluta prata om kvinnligt och manligt? Jag är så otroligt trött på snacket om hur man ska vara som kvinna eller som man! Varför skulle en homosexuell kvinna dras till en kvinna med manliga egenskaper? (återigen; vilka är de?) Jag dras inte till män för att de har egenskaper som jag saknar!!
Som avslutning på detta upprörda inlägg vill jag citera en av dem som omgav mig idag:
- Jag vet inte ens hur det ska kännas att vara tjej.
HERREGUD JAG VET INTE VAR JAG SKA TA VÄGEN!!!!!!! Varför varför varför skulle det vara så??
Säg mig du som anser dig vara kunnig; vad i hela friden är egentligen manligt respektive kvinnligt? Är det att den ena kvinnan i ett lesbiskt förhållande gillar bilar? Eller att hon talar med en mörkare röst? Står upp när hon kissar? Är hon känslomässigt hämmad och kan inte gråta? Säg mig; vad gör henne mer manlig än hennes partner?
Visst, jag känner inte alla världens homosexuella par men jag kan säga, utifrån dem jag känner, att den ena är INTE mer manlig än den andre. Nixpix! Vad de är brukar kallas M-Ä-N-N-I-S-K-A och är en varelse som kan vara lite hur som helst. Kanske gillar människan bilar, kanske hästar. Människan kan vara mjuk och kärleksfull, omvårdande, innåtvänd och egoistisk eller något helt annat!
Kan vi inte sluta prata om kvinnligt och manligt? Jag är så otroligt trött på snacket om hur man ska vara som kvinna eller som man! Varför skulle en homosexuell kvinna dras till en kvinna med manliga egenskaper? (återigen; vilka är de?) Jag dras inte till män för att de har egenskaper som jag saknar!!
Som avslutning på detta upprörda inlägg vill jag citera en av dem som omgav mig idag:
- Jag vet inte ens hur det ska kännas att vara tjej.
Tiden som rinner i från oss
En ny bloggera ser ut att ha vaknat; bloggarna poppar upp som svampar om hösten. Jag läser helst inte andras bloggar. Jag tror att det beror på prestationsångesten som bubblar inom mig då jag läser andras inlägg. Man ser hur seriösa andra är som har politiskt korrekta åsikter, djupa tankar och/eller "riktiga" problem. Jag orkar liksom inte vara seriös, min blogg skulle hålla max en månad om jag vore totalt seriös med den! Jag skriver när jag känner för det, när känslan kommer över mig. Det får duga.
Jag är och har alltid varit en Lina med stor prestationsångest i det mesta jag gör. Värst är idrotten vilken också främjar konkurrenssituationen, åtminstone på de nivåer jag utövat den. Jag tror dock att jag sakta men säkert börjat lära mig att övermanna prestationsångesten när den, likt en svart skugga, kommer smygande för att förstöra allt jag trodde att jag kunde. Jag tror att jag, ju äldre jag blivit, lärt mig att ta saker med en klackspark, att det inte är viktigt att jämt vara bäst, ha bäst betyg eller vara snyggast. Allt sådant känns mindre viktigt för varje dag som går även om skuggan lurar bakom knuten för att anfalla i svaga stunder. Jag blir dock ledsen när jag ser tränare som driver på allt för unga killar och tjejer till att träna hårdare, tränare som värvar 14-åringar till elitserien men ändå inte låter dem spela och tränare som inte förstått sambandet mellan rollerna tränare och ledare.
Ofta fascineras och skräms jag av hur fort tiden går. Som barn var sommarlovet evighetslångt, en fyrtiominutslektion kändes som flera timmar och ett år var obeskrivligt långt. I dag känns det som om det var i går jag började plugga trots att det var fem år sedan. Det är märkligt hur saker som var verklighet ena dagen blivit till en minne nästa dag. Känslan av att nyss stått på en bro i Budapest, sett ut över stadens alla ljus och tänkt på frihet försvann på ett ögonblick. Jag minns att jag under resan intensivt försökte fånga varje känsla eftersom jag visste hur snabbt den går förlorad. Trots alla försök att stanna i det nu jag upplevde då blinkade jag och vips så var jag här, hemma i ett snöigt novembernorrland...
Jag undrar var jag hamnar nästa gång jag blinkar.
Ida! Snart snart kommer en bok att landa hos dig i Egypten.
Dagens kloka citat: Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet helt enkelt är till för att levas. -Johann Wolfgang von Goethe
Jag är och har alltid varit en Lina med stor prestationsångest i det mesta jag gör. Värst är idrotten vilken också främjar konkurrenssituationen, åtminstone på de nivåer jag utövat den. Jag tror dock att jag sakta men säkert börjat lära mig att övermanna prestationsångesten när den, likt en svart skugga, kommer smygande för att förstöra allt jag trodde att jag kunde. Jag tror att jag, ju äldre jag blivit, lärt mig att ta saker med en klackspark, att det inte är viktigt att jämt vara bäst, ha bäst betyg eller vara snyggast. Allt sådant känns mindre viktigt för varje dag som går även om skuggan lurar bakom knuten för att anfalla i svaga stunder. Jag blir dock ledsen när jag ser tränare som driver på allt för unga killar och tjejer till att träna hårdare, tränare som värvar 14-åringar till elitserien men ändå inte låter dem spela och tränare som inte förstått sambandet mellan rollerna tränare och ledare.
Ofta fascineras och skräms jag av hur fort tiden går. Som barn var sommarlovet evighetslångt, en fyrtiominutslektion kändes som flera timmar och ett år var obeskrivligt långt. I dag känns det som om det var i går jag började plugga trots att det var fem år sedan. Det är märkligt hur saker som var verklighet ena dagen blivit till en minne nästa dag. Känslan av att nyss stått på en bro i Budapest, sett ut över stadens alla ljus och tänkt på frihet försvann på ett ögonblick. Jag minns att jag under resan intensivt försökte fånga varje känsla eftersom jag visste hur snabbt den går förlorad. Trots alla försök att stanna i det nu jag upplevde då blinkade jag och vips så var jag här, hemma i ett snöigt novembernorrland...
Jag undrar var jag hamnar nästa gång jag blinkar.
Ida! Snart snart kommer en bok att landa hos dig i Egypten.
Dagens kloka citat: Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet helt enkelt är till för att levas. -Johann Wolfgang von Goethe