Lagom är bäst
Idag slog jag upp ordet KÄRLEK i svenska ordboken.
Definitionen av ordet är: Mycket stark, positiv känsla (för någon) som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell (samt ofta av andlig gemenskap)
Det sistnämnda gjorde mig fundersam, vad innebär egentligen andlig gemenskap? Jag förknippar ordet andlig med kristendom och detta följt av gemenskap är som hittat ur en äckligt trivsam söndagsmorgon i pingskyrkans regim. (inget ont om pingstkyrkan) Kanske kan andlig gemenskap helt enkelt vara en mötesplats för änder utan den rätta pluralformen. (En and - flera änder) Tamt försök att vara rolig...jag är helt enkelt inte rolig idag.
I lördags agerade jag biffig dörrvakt vid en sceningång på Umeå Open. Jag vet inte om jag ingav speciellt mycket respekt där jag stod och spände mig för glatta livet men jag fick åtminstone uppleva en stund av glädje och smittande positiv energi. Som sista band för kvällen spelade Slagsmålsklubben. Detta är ett band bestående av fyra (eller var det 5?) taniga datanördar i 20-25års åldern som spelar blipp-bloppmusik på konstiga apparater. Helt fantastiskt! Ja alltså, musiken var inte bra, jag hade nog fått magsår och hjärnblödning om jag tvingats lyssna längre än den timme de spelade men den energi de utstrålade! Publiken dansade som galningar och killarna på scenen bjöd på sig själva. Helt klart det bästa jag sett på länge, leendet satt kvar åtminstone en timme efter konserten.
Jag har insett att jag är jävligt svenk. Det känns som en förlust och som det tråkigaste man kan råka ut för. Vi svenskar gillar begreppet lagom, ta inte ut svängarna för mycket åt något håll, var lagom!
Tänk om man istället fick äta helt galet spännande mat, ha stora fester där alla är välkomna och roligt utan sprit. Men nejnej, lagom ska det vara. Vi ska inte fråga, inte vara i vägen och inte bjuda in. Sprit är dessutom ett måste för att det överhuvudtaget ska bli en trevlig stämning när man inte känner alla.
Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag pratar om nu men jag funderar på det ibland. Att jag är tråkigt lagom.
Dagens låt - Wilco "Say you miss me"
Dagens i-landsproblem - Friheten att välja mellan mer än vi någonsin behöver
Definitionen av ordet är: Mycket stark, positiv känsla (för någon) som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell (samt ofta av andlig gemenskap)
Det sistnämnda gjorde mig fundersam, vad innebär egentligen andlig gemenskap? Jag förknippar ordet andlig med kristendom och detta följt av gemenskap är som hittat ur en äckligt trivsam söndagsmorgon i pingskyrkans regim. (inget ont om pingstkyrkan) Kanske kan andlig gemenskap helt enkelt vara en mötesplats för änder utan den rätta pluralformen. (En and - flera änder) Tamt försök att vara rolig...jag är helt enkelt inte rolig idag.
I lördags agerade jag biffig dörrvakt vid en sceningång på Umeå Open. Jag vet inte om jag ingav speciellt mycket respekt där jag stod och spände mig för glatta livet men jag fick åtminstone uppleva en stund av glädje och smittande positiv energi. Som sista band för kvällen spelade Slagsmålsklubben. Detta är ett band bestående av fyra (eller var det 5?) taniga datanördar i 20-25års åldern som spelar blipp-bloppmusik på konstiga apparater. Helt fantastiskt! Ja alltså, musiken var inte bra, jag hade nog fått magsår och hjärnblödning om jag tvingats lyssna längre än den timme de spelade men den energi de utstrålade! Publiken dansade som galningar och killarna på scenen bjöd på sig själva. Helt klart det bästa jag sett på länge, leendet satt kvar åtminstone en timme efter konserten.
Jag har insett att jag är jävligt svenk. Det känns som en förlust och som det tråkigaste man kan råka ut för. Vi svenskar gillar begreppet lagom, ta inte ut svängarna för mycket åt något håll, var lagom!
Tänk om man istället fick äta helt galet spännande mat, ha stora fester där alla är välkomna och roligt utan sprit. Men nejnej, lagom ska det vara. Vi ska inte fråga, inte vara i vägen och inte bjuda in. Sprit är dessutom ett måste för att det överhuvudtaget ska bli en trevlig stämning när man inte känner alla.
Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag pratar om nu men jag funderar på det ibland. Att jag är tråkigt lagom.
Dagens låt - Wilco "Say you miss me"
Dagens i-landsproblem - Friheten att välja mellan mer än vi någonsin behöver
Kaniner och sånt
Det är jävligt trevligt att bo i korridor. Jag är ingen nybörjare på den kollektiva boendeformen men har tidigare haft en negativ inställning till detta. Nu stortrivs jag.
Idag insåg jag vad onödigt det är att slösa energi på småsaker. Som att bli förbannad över att folk antecknar på en föreläsning om HBT. Jag anser att det är sunt förnuft att inkludera HBT-personer i sin verklighetsuppfattning och behöver därför inte anteckna stödpunkter att kika på ifall en bög korsar min väg. Men som tur är har jag en dubbel personlighet där en mer förnuftig Lina ingår. Denna Lina talar om för mig att jag ska skita i om folk antecknar och sköta mitt. Så jag gjorde det och slösade min energi på diskussionen efter föreläsningen istället.
Idag insåg jag vad onödigt det är att slösa energi på småsaker. Som att bli förbannad över att folk antecknar på en föreläsning om HBT. Jag anser att det är sunt förnuft att inkludera HBT-personer i sin verklighetsuppfattning och behöver därför inte anteckna stödpunkter att kika på ifall en bög korsar min väg. Men som tur är har jag en dubbel personlighet där en mer förnuftig Lina ingår. Denna Lina talar om för mig att jag ska skita i om folk antecknar och sköta mitt. Så jag gjorde det och slösade min energi på diskussionen efter föreläsningen istället.
Jag känner mig ovanligt oskruvad för tillfället, är en märklig känsla när man vanligtvis funderar på saker som de flesta skulle höja ett ögonbryn över. Jag hade dock en dröm om kaniner häromnatten. Kan det betyda något tro?
Hur som helst var det en massa kaniner i alla storlekar som jag samlade in för att det snart var vinter. I drömmen funderade jag på var jag skulle förvara alla kaniner eftersom jag bor i ett studentrum men det hela löste sig fint då jag upptäckte att jag hade en inglasad altan utanför mitt rum.
Jag borde nog inte berätta sånt här för folk; den respons jag vanligtvis får brukar bestå av konstiga miner.
Det får inte mig att framstå som speciellt djup skulle jag tro men det kanske är lika bra.
Dagens låt: Ane Brun - "Lift me"
Dagens i-landsproblem: sus i öronen
Snart är det förresten vår!
Hur som helst var det en massa kaniner i alla storlekar som jag samlade in för att det snart var vinter. I drömmen funderade jag på var jag skulle förvara alla kaniner eftersom jag bor i ett studentrum men det hela löste sig fint då jag upptäckte att jag hade en inglasad altan utanför mitt rum.
Jag borde nog inte berätta sånt här för folk; den respons jag vanligtvis får brukar bestå av konstiga miner.
Det får inte mig att framstå som speciellt djup skulle jag tro men det kanske är lika bra.
Dagens låt: Ane Brun - "Lift me"
Dagens i-landsproblem: sus i öronen
Snart är det förresten vår!
Löst grubblande
Nu var det dags igen. Jag är tillbaka i det grubblande som jag för en stund lämnat bakom mig. Min ljusa, beymmersfria period var ovanligt lång men nu verkar den vara över. Det är inte så att jag är deppad, inte alls. Men grubblande.
Idag hade vi en föreläsning om socialisation med efterföljande diskussion där vi skulle fundera kring vår egen uppväxt och hur den kan påverka i vårt yrke. I min grupp diskuterade vi mest fördomar kring folk som lyssnar på dansband och om vi ska dra ihop en fest snart men i mitt eget huvud startade ett grubbleri. Jag har förstått att en hård och likgiltig utsida är en sorts försvarsmekanism men frågan är mot vad? Hur kommer det sig att du anser dig behöva skydd mot folk som bryr sig?
Varför har jag blivit den jag är och varför verkar jag ALDRIG bli nöjd?
Jag grubblar hellre över fördomar mot dansbandslyssnare men mina tankar går sällan dit av sig själv. Jag tror att jag saknar någon att dela mina, oftast, skruvade tankar med.
Idag hade vi en föreläsning om socialisation med efterföljande diskussion där vi skulle fundera kring vår egen uppväxt och hur den kan påverka i vårt yrke. I min grupp diskuterade vi mest fördomar kring folk som lyssnar på dansband och om vi ska dra ihop en fest snart men i mitt eget huvud startade ett grubbleri. Jag har förstått att en hård och likgiltig utsida är en sorts försvarsmekanism men frågan är mot vad? Hur kommer det sig att du anser dig behöva skydd mot folk som bryr sig?
Varför har jag blivit den jag är och varför verkar jag ALDRIG bli nöjd?
Jag grubblar hellre över fördomar mot dansbandslyssnare men mina tankar går sällan dit av sig själv. Jag tror att jag saknar någon att dela mina, oftast, skruvade tankar med.