Missade bokmässan igen...
Jag tror att partypinglan i mig har somnat, kanske är det bara tillfälligt; det spelar ingen roll för det känns bra. Festsug går alltid i vågor men förr om åren smög sig känslan av oro på om helgen inte bjöd på kalas av något slag. Som om detta är bekräftelsen på att du har vänner. Numer bryr jag mig inte, jag vet att jag har vänner - riktiga vänner som finns där oavsett. Krogen bjuder ingenting verkligt, endast en tillfällig tillflykt in i dimman.
En krönikör i en tidning lät mig få veta att "Om alkoholen uppfunnits i dag hade den varit förbjuden" - det kan ligga något i det. Ett glas vin smakar bra - ett par grogg raderar hjärnceller och ger mig ångest dagen efter. Jag vill helst glömma vissa alkoholdimmiga nätter. Lusten att dricka alkohol, och då menar jag sprit i syfte att bli full, har överlag minskat för varje år; det känns oftast rätt meningslöst men ändå hamnar man där då och då. Det är svårt att ta beslutet "nä nu slutar jag dricka alkohol!" Varför vet jag egentligen inte eftersom tanken har slagit mig många gånger.
Hur kommer det sig att vi gör så mycket som vi vet är fel eller skadligt? Är vårt kloka samvete så svagt att frestelsen inför den förbjudna frukten alltid tar över?
Snart åker jag till Göteborg för en hel helg men härliga I. Jag hoppas på cafémys med varmt te i en höstig stad, jag gillar verkligen Göteborg - kanske är det den stad jag skulle välja om jag behöver flytta. Tyvärr bokade jag fel helg, bokmässan var förra helgen. Bokmässan är mitt drömevent, jag vill så otroligt gärna åka dit. Jag tror att jag redan nu ska kolla upp vilka datum nästa mässa är - och boka!
Dags att återgå till Arkiv X; tonårens skräckis - dock inte lika skrämmande nu.
Och ja, jag tycker om Karin Boye, hennes texter passar att läsa i höstmörkret.
Allt, allt jag ägde
var mer ditt än mitt
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.
Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.
Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.
Livlöst är livet
där inte du är kvar.
Världen är ett värdigt skal,
som ingen kärna har.
En krönikör i en tidning lät mig få veta att "Om alkoholen uppfunnits i dag hade den varit förbjuden" - det kan ligga något i det. Ett glas vin smakar bra - ett par grogg raderar hjärnceller och ger mig ångest dagen efter. Jag vill helst glömma vissa alkoholdimmiga nätter. Lusten att dricka alkohol, och då menar jag sprit i syfte att bli full, har överlag minskat för varje år; det känns oftast rätt meningslöst men ändå hamnar man där då och då. Det är svårt att ta beslutet "nä nu slutar jag dricka alkohol!" Varför vet jag egentligen inte eftersom tanken har slagit mig många gånger.
Hur kommer det sig att vi gör så mycket som vi vet är fel eller skadligt? Är vårt kloka samvete så svagt att frestelsen inför den förbjudna frukten alltid tar över?
Snart åker jag till Göteborg för en hel helg men härliga I. Jag hoppas på cafémys med varmt te i en höstig stad, jag gillar verkligen Göteborg - kanske är det den stad jag skulle välja om jag behöver flytta. Tyvärr bokade jag fel helg, bokmässan var förra helgen. Bokmässan är mitt drömevent, jag vill så otroligt gärna åka dit. Jag tror att jag redan nu ska kolla upp vilka datum nästa mässa är - och boka!
Dags att återgå till Arkiv X; tonårens skräckis - dock inte lika skrämmande nu.
Och ja, jag tycker om Karin Boye, hennes texter passar att läsa i höstmörkret.
Allt, allt jag ägde
var mer ditt än mitt
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.
Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.
Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.
Livlöst är livet
där inte du är kvar.
Världen är ett värdigt skal,
som ingen kärna har.