Jag är glad att jag minns min första deo och inte min brors avrättning
Klockan är 16.20, det är fredag och här sitter jag vid skrivbordet på mitt jobb! Nationella proven ligger i högar på mitt skrivbord - helt klart nackdelen med mitt jobb som svensklärare. Jag vill ändå inte byta; ifall någon undrar.
Ska sanningen fram så sitter jag här för att jag väntar på att L&P ska plocka upp mig och ta mig söderut. Tyvärr inte längre än till Västerås; där väntar suprisepartaj för S som fyllde stort förra helgen. Tråkigt nog kunde inte hela gänget följa med - men bättre några än inga!
Idag har jag lyssnat på en elev som berättade om hur gerillan tog hans stora lantbruk i Colombia. För någon dag sedan berättade en ung kille om hur han suttit fängslad i Syrien i 9 månader, han visade även ett stort knivhuggsärr på magen orsakat av en polis. En kvinna har gråtit för att hon är orolig för familjen som finns kvar i Irak och för att hon inte kan göra sig förstådd - hon är frustrerad över sina problem med språket.
Själv har jag svårt att förstå att vi lever i samma värld. Jag undrar också - är världen en god eller en ond plats? Om vi räknar i procent, hur många procent är då god respektive ond? Ibland tror jag att det onda är överrepresenterat.
Tänk om världens mäktiga män (ja, män) kunde träffa alla dessa vanliga människor och se hur de påverkas av krigen och konflikterna som råder. För det är vanliga människor som skadas av det onda - alla de som själva inte gjort något ont. De som tvingas fly sina hem, arbeten och land för att det inte längre finns någon trygghet och framtid för deras barn.
Det är dessa människor som gör att jag numer följer nyhetsrapporteringen från Irak eller Colombia med spetsade öron. Konflikterna som annars endast fladdrade förbi i media har fått ansikten - ansikten märkta av sorg och oro inför framtiden och pågrund av upplevelser i dåtiden. Det är beundransvärt hur dessa människor orkar vara så tacksamma och glada trots allt de bär på och kämpar med.
Jag tror att jag då och då, för mitt eget bästa, blockerar intrycken när jag inte klarar av att ta in och bearbeta mer av det som är jobbigt och svårt att ta i. Häromdagen kom jag på mig själv att minnas min första deodorant mitt i ett möte med integrationsenheten. Minnet kom smygande och tog över min hjärna och min lyssningsförmåga. Jag var 10 eller 11 år och hade precis upptäckt några ljusa hårstrån i armhålorna - det var sommarlov och mamma köpte min allra första deo till mig. Förpackningen var vit och av märket Barnängen eller Änglamark - parfymfri och allergivänlig. Detta kan tes som tråkigt men för mig var det ett stort kliv mot att bli vuxen. Det är märkligt för under flera år önskade jag mig en full necessär; jag ville ha som mamma - krämer, smink osv. Den fullständiga lyckan var när hårsprayen gjorde deodoranten och tandborsten sällskap!
I dag är min önskan omvänd. Jag suckade tungt när jag, hårdhänt, pressade ner necessären i en ändå fullpackad väskan i går kväll. Tänk då man bara hade deo, tandborste och hårspray! Den tiden kommer aldrig igen, S påpekade dessutom nyligen att det är dags att börja fundera på åldersförebyggande ögonkräm. Ännu en burk i samlingen och en tyngd på mitt redan dåliga konsumtionssamvete.
Ska sanningen fram så sitter jag här för att jag väntar på att L&P ska plocka upp mig och ta mig söderut. Tyvärr inte längre än till Västerås; där väntar suprisepartaj för S som fyllde stort förra helgen. Tråkigt nog kunde inte hela gänget följa med - men bättre några än inga!
Idag har jag lyssnat på en elev som berättade om hur gerillan tog hans stora lantbruk i Colombia. För någon dag sedan berättade en ung kille om hur han suttit fängslad i Syrien i 9 månader, han visade även ett stort knivhuggsärr på magen orsakat av en polis. En kvinna har gråtit för att hon är orolig för familjen som finns kvar i Irak och för att hon inte kan göra sig förstådd - hon är frustrerad över sina problem med språket.
Själv har jag svårt att förstå att vi lever i samma värld. Jag undrar också - är världen en god eller en ond plats? Om vi räknar i procent, hur många procent är då god respektive ond? Ibland tror jag att det onda är överrepresenterat.
Tänk om världens mäktiga män (ja, män) kunde träffa alla dessa vanliga människor och se hur de påverkas av krigen och konflikterna som råder. För det är vanliga människor som skadas av det onda - alla de som själva inte gjort något ont. De som tvingas fly sina hem, arbeten och land för att det inte längre finns någon trygghet och framtid för deras barn.
Det är dessa människor som gör att jag numer följer nyhetsrapporteringen från Irak eller Colombia med spetsade öron. Konflikterna som annars endast fladdrade förbi i media har fått ansikten - ansikten märkta av sorg och oro inför framtiden och pågrund av upplevelser i dåtiden. Det är beundransvärt hur dessa människor orkar vara så tacksamma och glada trots allt de bär på och kämpar med.
Jag tror att jag då och då, för mitt eget bästa, blockerar intrycken när jag inte klarar av att ta in och bearbeta mer av det som är jobbigt och svårt att ta i. Häromdagen kom jag på mig själv att minnas min första deodorant mitt i ett möte med integrationsenheten. Minnet kom smygande och tog över min hjärna och min lyssningsförmåga. Jag var 10 eller 11 år och hade precis upptäckt några ljusa hårstrån i armhålorna - det var sommarlov och mamma köpte min allra första deo till mig. Förpackningen var vit och av märket Barnängen eller Änglamark - parfymfri och allergivänlig. Detta kan tes som tråkigt men för mig var det ett stort kliv mot att bli vuxen. Det är märkligt för under flera år önskade jag mig en full necessär; jag ville ha som mamma - krämer, smink osv. Den fullständiga lyckan var när hårsprayen gjorde deodoranten och tandborsten sällskap!
I dag är min önskan omvänd. Jag suckade tungt när jag, hårdhänt, pressade ner necessären i en ändå fullpackad väskan i går kväll. Tänk då man bara hade deo, tandborste och hårspray! Den tiden kommer aldrig igen, S påpekade dessutom nyligen att det är dags att börja fundera på åldersförebyggande ögonkräm. Ännu en burk i samlingen och en tyngd på mitt redan dåliga konsumtionssamvete.
Laddat om i Prag
Jag har varit på återbesök i Prag. Vad kan jag säga? Fem vinare (kanske mer korrekt öl) av fem möjliga. Jag har strosat runt, laddat om och för en stund drömt mig bortom vardagen. Ett alltid lika angenämt ressällskap gav lite extra guldkant åt resan.
Jag har dock, likt ett barn, fortfarande svårt förstå världen utanför min egen - att den existerar och pågår oavbrutet. Det är lättare att vilja finnas på en plats när man väl är där. Jag har slutat längta utan mål, efter platser eller saker jag inte känner till - det är meningslöst.
Just nu längtar jag efter något mer konkret som bara jag känner till.
5 i-topp med stora utlandsstäder (utan egentlig ordning)
1. Alla spännande mataffärer som har allt du inte visste att man kunde äta. (varmkorv inbakad i bröd?)
2. Sidogatorna du inte visste fanns - och vill utforska.
3. Lugnet i stadsstressen - på caféer, i parker.
4. Stimulansen för fantasin - funderingar skapas kring storstadens människor, deras liv och hur det vore att bo där.
5. Mångfalden av människor och butiker
Jag har dock, likt ett barn, fortfarande svårt förstå världen utanför min egen - att den existerar och pågår oavbrutet. Det är lättare att vilja finnas på en plats när man väl är där. Jag har slutat längta utan mål, efter platser eller saker jag inte känner till - det är meningslöst.
Just nu längtar jag efter något mer konkret som bara jag känner till.
5 i-topp med stora utlandsstäder (utan egentlig ordning)
1. Alla spännande mataffärer som har allt du inte visste att man kunde äta. (varmkorv inbakad i bröd?)
2. Sidogatorna du inte visste fanns - och vill utforska.
3. Lugnet i stadsstressen - på caféer, i parker.
4. Stimulansen för fantasin - funderingar skapas kring storstadens människor, deras liv och hur det vore att bo där.
5. Mångfalden av människor och butiker
utan mål
Våren sägs ha kommit - jag har dock glömt mitt sedvanliga vårtjut. I normala fall brukar jag börja yra om vår redan i februari men i år har det kommit bort någonstans på vägen. I går uträttade jag dock lite rättningsarbete ute på balkongen lätt förvirrad över att det plötsligt var varmt och inte behövdes mössa.
Jag känner mig inte riktigt i form, jag trampar runt här hemma utan mål och utan lust till någonting. Jag hade tänkt saker som inte blev, jag vill saker som inte går. Sinnet börjar sjunka in i gamla banor, rolösheten och det svarta hålet.
Jag känner mig inte riktigt i form, jag trampar runt här hemma utan mål och utan lust till någonting. Jag hade tänkt saker som inte blev, jag vill saker som inte går. Sinnet börjar sjunka in i gamla banor, rolösheten och det svarta hålet.