Höst
Kom hem nu!
Höst
Tillvaron är orange, grön, brun och gul.
Man vill gå ut och fotografera hela världen med sina ögon, alltid bära med sig ett höstlövsträd inom sig!
Idag är en bra dag; Winnerbäcks nya skiva kom med posten och solen lyser faktiskt ute. Frånvaron av ett fast jobb är inte lika påtaglig idag som alla andra dagar.
Helgen bjöd på kräftskiva i sällskap av alla som jag tycker bäst om. Kräftorna glodde som vanligt med anklagande ögon och jag åt bara en skjärt som redan var fixad; jag har stora problem att äta sådant som glor på mig. Det bästa var att det som vanligt även var en massa annan god mat och supermysig stämning hela kvällen!
Jag lämnade Övik för ca 6 år sedan för att plugga vilket jag nu gjort och återvänt; åtminstonde för en stund. Det märkliga är att ingen annan verkar ha gjort som mig och återvänt. Jag strosade runt inne i stan idag och tänkte om och om igen att jag inte känner igen någon jag möter. För 6 år sedan kände jag igen (nästan) alla jag mötte, nu känner jag mig som en främling i min egen hemstad, omgiven av folk jag inte visste fanns.
Jag verkar ha missat konceptet dvs lämna stan för gott eller stanna och bilda familj. Min önskan med att flytta hem var (förutom jobb) att hinna med en bokcirkel men vem ska jag fråga? Halsduks- och skinnjacksungarna eller A-lagarna? Kunskapen om litteratur hos dem är nog ungefär lika.
Det ska till att börja vara rastlös igen, inte så konstigt när jag aldrig vet hur en vecka ska bli. Jag vill åka iväg! Helst till en stad, Prag, Paris eller varför inte New York!? Vid tillfällen som dessa förbannar jag Norrlands avstånd till övriga världen. Bodde jag fortfarande söderut vore det en lätt match att bara dra ut i Europa. Det händer att jag saknar att bo i en större stad med ett större utbud av både göromål och människor. Men å andra sidan gillar jag inte tanken på att vara en droppe i havet, det får mig att tappa fotfästet. Jag antar att jag tror att det är svårare att hitta en mening med sig själv på en större plats. Mitt ego behöver klamra sig fast vid tanken att man behövs.
Just nu:
Hyllar jag: Höst höst och mer höst!
Ser jag fram emot: En julresa till Hemavan
Saknar jag: ♥, rutin i tillvaron
Lyssnar jag på: "Kom hem nu" - L. Winnerbäck
Tillvaron är orange, grön, brun och gul.
Man vill gå ut och fotografera hela världen med sina ögon, alltid bära med sig ett höstlövsträd inom sig!
Idag är en bra dag; Winnerbäcks nya skiva kom med posten och solen lyser faktiskt ute. Frånvaron av ett fast jobb är inte lika påtaglig idag som alla andra dagar.
Helgen bjöd på kräftskiva i sällskap av alla som jag tycker bäst om. Kräftorna glodde som vanligt med anklagande ögon och jag åt bara en skjärt som redan var fixad; jag har stora problem att äta sådant som glor på mig. Det bästa var att det som vanligt även var en massa annan god mat och supermysig stämning hela kvällen!
Jag lämnade Övik för ca 6 år sedan för att plugga vilket jag nu gjort och återvänt; åtminstonde för en stund. Det märkliga är att ingen annan verkar ha gjort som mig och återvänt. Jag strosade runt inne i stan idag och tänkte om och om igen att jag inte känner igen någon jag möter. För 6 år sedan kände jag igen (nästan) alla jag mötte, nu känner jag mig som en främling i min egen hemstad, omgiven av folk jag inte visste fanns.
Jag verkar ha missat konceptet dvs lämna stan för gott eller stanna och bilda familj. Min önskan med att flytta hem var (förutom jobb) att hinna med en bokcirkel men vem ska jag fråga? Halsduks- och skinnjacksungarna eller A-lagarna? Kunskapen om litteratur hos dem är nog ungefär lika.
Det ska till att börja vara rastlös igen, inte så konstigt när jag aldrig vet hur en vecka ska bli. Jag vill åka iväg! Helst till en stad, Prag, Paris eller varför inte New York!? Vid tillfällen som dessa förbannar jag Norrlands avstånd till övriga världen. Bodde jag fortfarande söderut vore det en lätt match att bara dra ut i Europa. Det händer att jag saknar att bo i en större stad med ett större utbud av både göromål och människor. Men å andra sidan gillar jag inte tanken på att vara en droppe i havet, det får mig att tappa fotfästet. Jag antar att jag tror att det är svårare att hitta en mening med sig själv på en större plats. Mitt ego behöver klamra sig fast vid tanken att man behövs.
Just nu:
Hyllar jag: Höst höst och mer höst!
Ser jag fram emot: En julresa till Hemavan
Saknar jag: ♥, rutin i tillvaron
Lyssnar jag på: "Kom hem nu" - L. Winnerbäck
Se hit alla som gillar inredning!
Idag efterlyser jag hjälp! Jag har tagit över min brors gamla sängbord vilket han blev less på men som jag anser är rätt snyggt. Problemet är att jag inte vet vad jag ska göra av det. Av den anledningen efterlyser jag hjälp.
Bör jag måla om det? Just nu är det cremefärgat eller rättare sagt vaniljsås-färgat. (skum färg) Dessutom är det lite skadat uppepå och behöver en renovering.
Bild nr 2 visar var det står och vilka andra färger som finns runt om. Sonia; har du någon idé? Någon annan?
Mångas tillvaro verkar för tillfället präglas av facebook. En sida som jag, hur jag än anstränger mig, inte förstår!! HUR funkar den egentligen? Vad är poängen? Ja, jag är med tack vare en viss PL som ska ge sig ut och resa igen och tydligen anser att detta är ett bra kontaktmedel. Men faktum kvarstår, jag fattar inte...förklaring tack!
Jag brukar roa mig med att läsa C:s blogg om inredning och annat skoj och har för dagen dragits med i hennes passionerande inredande; jag är en - i frestelse, lättledd själ. På grund av bilinlämning spenderade jag morgonen i stan och hann alltså med en del shopping och därefter färgbyten av kök och sovrum. Jag kan inte annat än att hålla med henne om att hösten är en trevlig tid för shopping, speciellt om man gillar saker som ger mysighetsfaktor; ljus, koftor, mössor, halsdukar, textil och annat mjuk och luddigt.
Morgonen gav även tillfälle att trampa på okänd mark och göra något som jag endast tänkt på i förbigående.
Marken var ett cenralt beläget café och det okända var ensamheten. Jag satt alltså ner ensam på ett café för morgonfika och tidningsläsning. Ok inte så farligt, tänker någon men faktum är att jag ligger i hårdträning för att sova ensam utan att tänka på spöken och annat riktigt farligt, jag är alltså inte speciellt bra på ensamhet.
Men, jag blir bättre! (Jag försökte få tag i mamma som var i stan men lyckades inte)
För att byta ämne så är det ny termin och därmed dags för nollning på många orter i Sverige. Nollning ska enligt mig vara något som högskolor och universitet sysslar med för att välkomna nya studenter. Min nollning för nästan 6 år sedan var det roligaste jag varit med om under studietiden - och inget fylleslag. Tyvärr har nollning blivit något som många gymnasieskolor har och som då naturligtvis blir till fylla, förnedring och löpsedlar i media.
Sprit + tonåringar + mobilkamera = förnedring av varandra. Det känns mest sorgligt och man vet som vanligt inte vem som ska ha skulden...
Just nu:
Hyllar jag: Höstmys, fika med sig själv (men bara ibland), stickat
Saknar jag: Alla i min lilla "familj" som är i Umeå
Dricker jag: Fun light - lite mer vuxen (??)
Lyssnar jag på: "Bad seed" - Takida
Bör jag måla om det? Just nu är det cremefärgat eller rättare sagt vaniljsås-färgat. (skum färg) Dessutom är det lite skadat uppepå och behöver en renovering.
Bild nr 2 visar var det står och vilka andra färger som finns runt om. Sonia; har du någon idé? Någon annan?
Mångas tillvaro verkar för tillfället präglas av facebook. En sida som jag, hur jag än anstränger mig, inte förstår!! HUR funkar den egentligen? Vad är poängen? Ja, jag är med tack vare en viss PL som ska ge sig ut och resa igen och tydligen anser att detta är ett bra kontaktmedel. Men faktum kvarstår, jag fattar inte...förklaring tack!
Jag brukar roa mig med att läsa C:s blogg om inredning och annat skoj och har för dagen dragits med i hennes passionerande inredande; jag är en - i frestelse, lättledd själ. På grund av bilinlämning spenderade jag morgonen i stan och hann alltså med en del shopping och därefter färgbyten av kök och sovrum. Jag kan inte annat än att hålla med henne om att hösten är en trevlig tid för shopping, speciellt om man gillar saker som ger mysighetsfaktor; ljus, koftor, mössor, halsdukar, textil och annat mjuk och luddigt.
Morgonen gav även tillfälle att trampa på okänd mark och göra något som jag endast tänkt på i förbigående.
Marken var ett cenralt beläget café och det okända var ensamheten. Jag satt alltså ner ensam på ett café för morgonfika och tidningsläsning. Ok inte så farligt, tänker någon men faktum är att jag ligger i hårdträning för att sova ensam utan att tänka på spöken och annat riktigt farligt, jag är alltså inte speciellt bra på ensamhet.
Men, jag blir bättre! (Jag försökte få tag i mamma som var i stan men lyckades inte)
För att byta ämne så är det ny termin och därmed dags för nollning på många orter i Sverige. Nollning ska enligt mig vara något som högskolor och universitet sysslar med för att välkomna nya studenter. Min nollning för nästan 6 år sedan var det roligaste jag varit med om under studietiden - och inget fylleslag. Tyvärr har nollning blivit något som många gymnasieskolor har och som då naturligtvis blir till fylla, förnedring och löpsedlar i media.
Sprit + tonåringar + mobilkamera = förnedring av varandra. Det känns mest sorgligt och man vet som vanligt inte vem som ska ha skulden...
Just nu:
Hyllar jag: Höstmys, fika med sig själv (men bara ibland), stickat
Saknar jag: Alla i min lilla "familj" som är i Umeå
Dricker jag: Fun light - lite mer vuxen (??)
Lyssnar jag på: "Bad seed" - Takida
Om du lämnade mig nu...
Ikväll är en det en sådan söndagskväll som infinner sig ibland och inkluderar att jag tycker lite synd om mig själv.
Det är regnigt och kallt, jag har kört från Umeå, är ensam hemma, har ont i halsen och en inflammation i en muskel i benet. Kan det vara mer synd någon annan är mig??? (sa jag att jag saknar distans kvällar som denna?)
Kvällens medicin består av en kopp te med honung och min favoritchoklad; kanske blir det bättre. Om inte så är det en ny dag imorgon, förhoppningsvis får mina elever för dagen mig på bättre humör.
Jag har alltid funderat mycket på hur man vet att man träffat rätt. Folk svarar ofta att - det känner du!
Jag har, under de senaste två åren börjat känna att det argumentet faktiskt håller, det är nog någonting som man liksom bara vet när det händer. För min egen del har jag nog vetat länge men inte förstått mig själv.
Men hur vet du då att den andre personen känner likadant? Kan den vara rätt för dig men du inte rätt för den? Då spelar det, i slutändan, ingen roll hur mycket du än vet. Om den ena vill gå framåt men den andre avvakta, vad gör man då?
Nog ser man sig själv som unik men jag är troligen en precis lika hängiven beundrare åt L. Winnerbäck som tusentals andra i det här landet. Han är smart den mannen som lyckats få oss alla att känna att hans upplevelser är våra. Snart är det iallafall dags; den nya skivan kommer den 26 september. Jag har börjat kolla in lite av hans tidigare material och jämföra med det nyare. En sak är klar; en pojke som levde i (stundtals) olycklig kärlek mellan älvor och månsken har flyttat till Stockholm - hyllat sistnämnda stad för att numer skriva om mindre tydliga objekt. Hans texter känns helt enkelt mindre personliga nu, eller personliga på ett smartare sätt.
Det är lustigt hur mycket musik speglar livet och hur man mår. Musik betyder otroligt mycket i mitt liv, det var dessutom en av anledningarna till att jag hittade rätt ♥.
Under en soffliggareftermiddag med grodfilosofi listade jag låtar som jag någongång (under åren) applicerat orden "det här är nog världens bästa låt" på.
Ett uttrag ur denna lista lyder som följer: (ingen speciell ordning förutom att Mariah Carey var länge sedan)
"Det här är nog världens bästa låt!"
Mariah Carey - Without you
Mariah Carey - Fantasy
Millencolin - Vixen
Green Day - Basket case
Green Day - Sassafras roots
Green Day - When I come around
Offspring - Selfestem (sagt MÅNGA gånger)
Offspring - Want you bad
Anna Terheim - Shoreline
Lars Winnerbäck - Kom änglar
Lars Winnerbäck - Min älskling har ett hjärta av snö
Lars Winnerbäck - Vemodets man
Lars Winnerbäck& Lisa Ekdal - Dom band som binder mig
Lisa Ekdal - Du var inte där för mig
Metallica - Astronomy
Metallica - Nothing else matters
Guns n roses - Use to love her
Cornelius Wresvik - Sommarkort
Ron Sexsmith&?? - ??
Bruce Springsteen - Thunderroad
Patti Smith - Because the night
Alice Cooper - Poisen
med flera...
Just nu:
Hyllar jag: Bra musik, Choklad, Vänner som hör av sig
Saknar jag: Sällskap
Ser jag fram emot: Att bli frisk och kry i kroppen
Lyssnar jag på: "Om du lämnade mig nu" - L. Winnerbäck