Krönika om ett förebådat dödsfall
Det är roligt när människor som man inte sett på länge hör av sig. Erika; du är saknad!
Annica; jag hoppas du tvättar själv nu ;-) skriv en adress för jag har ingen att nå dig på.
Förövrigt är vardagen rätt tom. Inte sysslolös utan tom. Datorn står på i ett, examensarbetet tar form samtidigt som studentlivet plockas isär bit för bit. Flytten med stort F ligger framför mig. På söndag gäller det, studentrummet ska stängas för sista gången för att bli till en stor lägenhet med vuxenliv inpräntat i väggarna. Söka jobb blir mitt nya mantra och titeln lärarstuderande blir till gymnasielärare.
Döden verkar hägra, studentlivet står på dödens tröskel, bekantas släktingar går bort och döden förföljer mig i drömmarna. En glad underrättelse väntar mig om jag ska tro drömtydning. Hoppas kan man alltid.
Våren är i alla fall på väg på riktigt nu. I går var det den varmaste aprildagen på (säkert) många år. Tyvärr var jag inte en av de lyckliga som fick ta del av den eftersom jag låg i sängen och vred mig i magsmärtor. Ajaj! sa doktorn; passa dig noga flicka lilla! Du är för ung för att bränna ut dig!
Ett recept i handen och åter i sängen förbannande jag solen som retfullt sken in genom fönstet. I dag är det typisk nog mulet.
Snart är det maj vilket brukar vara en av årets trevligaste månader. Träden slår ut, jag ska ha examensfest, brännbollsyran får hela staden i feststämning och skolan går mot sitt slut. Då återstår det bara att tacka för sig.
Goodbye Umeå.
Annica; jag hoppas du tvättar själv nu ;-) skriv en adress för jag har ingen att nå dig på.
Förövrigt är vardagen rätt tom. Inte sysslolös utan tom. Datorn står på i ett, examensarbetet tar form samtidigt som studentlivet plockas isär bit för bit. Flytten med stort F ligger framför mig. På söndag gäller det, studentrummet ska stängas för sista gången för att bli till en stor lägenhet med vuxenliv inpräntat i väggarna. Söka jobb blir mitt nya mantra och titeln lärarstuderande blir till gymnasielärare.
Döden verkar hägra, studentlivet står på dödens tröskel, bekantas släktingar går bort och döden förföljer mig i drömmarna. En glad underrättelse väntar mig om jag ska tro drömtydning. Hoppas kan man alltid.
Våren är i alla fall på väg på riktigt nu. I går var det den varmaste aprildagen på (säkert) många år. Tyvärr var jag inte en av de lyckliga som fick ta del av den eftersom jag låg i sängen och vred mig i magsmärtor. Ajaj! sa doktorn; passa dig noga flicka lilla! Du är för ung för att bränna ut dig!
Ett recept i handen och åter i sängen förbannande jag solen som retfullt sken in genom fönstet. I dag är det typisk nog mulet.
Snart är det maj vilket brukar vara en av årets trevligaste månader. Träden slår ut, jag ska ha examensfest, brännbollsyran får hela staden i feststämning och skolan går mot sitt slut. Då återstår det bara att tacka för sig.
Goodbye Umeå.