Dark side of Cinderella

Jag blev så trött på den gröna färgen på bloggen! Är ännu inte riktigt nöjd, jag tycker nog inte att den här bloggsidan är så fin överhuvudtaget. Tyvärr är jag inte den som vill byta, jag står gärna fast i samma spår och trampar en stund. Det känns tryggt och invant och väldigt norrländskt. Eller som F skulle sagt; vanilj tack; tre kulor vanilj...
Mycket är på gång nu men kvällen går åt att göra så lite som möjligt trots att jag bör göra desto mer. Men; jag är ju ledig imorgon! Man har ju minsann novemberlov som lärare! :-)
I morgon ska jag sova länge och riktigt fastna där nere bland myr-lakanen! Ja, vi har barnsängkläder från IKEA, man kan inte vara vuxen ur alla aspekter.

Jag har pendlat mycket på sistone, inte buss eller tåg utan humör. Jag är van, åker trots allt ner i det svarta hålet med jämna mellanrum men det märkliga är att jag knappt hinner reagera så är jag på topp igen. Arbetsdagarna flyger förbi och på något sätt lyckas jag lura mig själv på hela "tyckersyndommigsjälvidetsvartahålet-fasen". Bra kan man tycka. Jo det är nog bra.
Ni ska inte missförstå mig, jag är aldrig deppig som man kan bli på riktigt. Jag blir däremot lätt uttråkad och ältar gärna mitt liv så där lite lagom. Självinsikt är ett måste annars är det lätt att ryckas med, att tänka på den klassiska "barnen i Afrika" kan också hjälpa för stunden.

Jag uppmanar alla att: läsa boken Kallocain av Karin Boye - gör det för att du kan, för att du vill eller för att jag säger det!
Jag uppmanar även alla att lyssna på opera någon gång i bland - tro det eller ej men det berör i hjärtat

Det finns en stark känsla som är svår att hantera, det känns som om någon öppnar bröstkorgen och blåser dig rakt in i bröstet och hjärtat med en väldig kraft så du nästan tippar och slutar andas. Vad är det?

Ja jag vet att jag inte är lätt att begripa, S kommenterar aldrig min sida för att jag är för djup. Jag har nog svårt att skriva om sådant som bara är, det pratar jag ju hela tiden annars; ofta, gärna och mycket. Det vet ni som känner mig.
När jag ändå har skruvat upp på full gas kan jag lika gärna tala om att jag är mycket förbannad. Frågan homoäktenskap är på tapeten och jag vill helst riva ner den. Varför är den frågan ens en fråga på en tapet?
Det är så självklart att alla ska få ingå äktenskap med vem de vill!
Hallå riksdagsledamot Margot 67 år - hur påverkar ett bögäktenskap dig? Du dör ju snart ändå.
Jag blir så förbannad att jag inte ens kan skriva ner det, den känslan skulle bli censurerad.

Tillsist lite bilder från den senaste månaden - förlovningringarna, (tyvärr ser asken ut som en likkista)
en av alla fina förlovningspresenter
Jag saknar förresten mina vänner! Men jag tänker på er och hoppas att vi kan göra något kul snart!





Smått och gott: födelsedagskort och hemmapyssel

Idag har jag; pusslat med tiden, rett ut konflikter, stöttat någon, handlat i tygkasse, kört bil i rusningstrafiken, blivit tillfrågad om jag har barn och handlat en vuxenost. Jag undrar hur många poäng allt detta ger?
Jag har dessutom tänkt en hel del på min tonårstid och insett att jag inte längtar tillbaka. Tänk bara att vara 15 igen! Jag hade en bra högstadietid men skulle inte byta tillbaka för allt guld i världen!
Dagens 15åringar verkar dessutom ha fler och tyngre krav på sig än vad vi hade, jag tycker lite synd om dem i smyg.
Små barn som blir till kantiga hormonsbomber för att sedan mjukna i kanten och bli trevliga människor. Människans uppväxt är som en fjärils; först en luddig larv - sedan en ful och skrovlig puppa - sist en färggrann och vacker fjäril.

Det känns som om tiden är så där knapp igen som den kan vara. Jag har en mängd saker som jag vill och borde göra men som aldrig blir av, tiden räcker inte till. Jag som trodde att jobb innebar mer fritid! Vi får se när det är dags att se över fritiden och göra den mer fri. Just nu är den hållen i ett järngrepp.

Jag har klippt mig idag. Likt varje gång förbannar jag frisören när jag kommer hem eftersom de aldrig gör som jag tänkt mig. Lustigt nog händer samma sak varje gång jag klipper mig; frisören frågar om hon inte ska klippa upp så man kan "busa till det lite" varpå jag svarar att jag inte trivs i sådana frisyrer och att det ser TÖNTIGT ut! (herregud! dessa människor att de inte förstår!) Likt förbannat trampar jag gång på gång ut från salongen med lite uppklippt och "upp-busat". Var i kommunikationen brister det? Ser jag ut som någon som vill ha håret "busigt????"

Jodå... idag är man på lite blandat humör.



Just nu:
Hyllar jag: Mitt yrke, det är inte som alla andra jobb minsann
Längtar jag: Tillbaka till tågluffen 06 - lite bilder ovan
Ser jag fram emot: Att få sova riktigt länge, lite snö kanske...
Vill jag se mindre av: Idoljuryn och Alexander Shuuul?? (Aftonbladstönten)