I wish I was a punkrocker (som aldrig blir bakis)

Varför har jag så svårt att hålla mig till det jag ska? Tanken var att jag i godan ro skulle komponera ihop lite skrivuppgifter till mina invandrade elever för att hjälpa dem framåt i sitt skrivande. Men, så hamnar jag här eftersom fingrarna kliar efter att få skriva lite själv. Det bådar dock gott; det faktum att jag faktiskt vill skriva när jag inte gör annat än att närläsa texter och knåpa med grammatik och ordföljd hela dagarna.
Jag har en elev som vill ha hjälp med att skriva en bok vilket jag verkligen hoppas att han fullföljer. Själv är jag rätt nöjd med att skriva utan riktlinje, jag skulle aldrig klara de ramar vilka en bok måste hållas inom.

Jag har för mycket energi inom mig, om jag hade en svans skulle jag springa runt runt och jaga den tills jag blivit tom i kroppen. Kan det vara våren redan? Kanske är det musiken; jag önskar att vi hade en rockklubb i stan varje helg. Jag skulle definitivt gå ut mer på helgerna. Tyvärr skulle detta antagligen leda till en större alkoholkonsumtion och en sämre ekonomi vilket är stora nackdelar - bäst att vara nöjd som det är.
Appropå alkoholkonsumtion så börjar den allt mer stigande åldern visa sig; jag blir allt mer bakis! Till saken hör att jag absolut inte dricker mer, snarare mindre men kroppen verkar inte bry sig utan suger åt sig och vägrar låta det passera systemet innan jag mått riktigt dåligt och ångrat mig bittert många gånger.
En annan mycket viktig markering för min stigande ålder (eller dumhet) är drinkinköpandet! Jag har varit på krogen fler gånger än jag kan räkna men; jag har inte handlat mer än ett fåtal gånger. Men så plötsligt!
Mitt tidigare ekonomiska sinnelag har bytts ut mot en jag-ska-dricka-så-många-sexandthecitydrinkar-som-möjligt-för-jag-har-råd-attityd! Jag viftar med kortet och vinglar med drinkglaset som aldrig förr, det är som en utomkroppslig upplevelse; det där är inte jag! Jag känner att jag skäms en smula, dags att återgå till skrivuppgiftsskapandet.

image67



Förbannat!

Jag spatserade på Stockholms gator i helgen. Eller rättare sagt småsprang för att hinna med i tempot på en överfull Drottninggata. Jag hann njuta lite av gamla stan, det gäller att titta upp eller ner för att se mesta möjliga av gamla byggnader och minsta möjliga av turistbutiker. För att kort sammanfatta var det en lagom dos av något som kan bli alldeles för mycket. Jag gillar Stockholm i lagom mängd, jag är nog jävligt lagom. Det gäller att stryka medhårs. Fan va tråkigt men ack så bekvämt.
Imorse fick jag frågan om jag gillar melodifestivalen. Ajaj vad jag slingrade mig! Njo jag tittar ju men lyssnar.. nejnej inte mycket, inte min stil men visst var hon lite svängig Bengtzing. Jag sviker mig själv sakta men säkert, faller in i kappan som vänder sig efter vinden. Förbannelse över läraryrket som fostrar mig in i en värld av objektivitet och politisk korrekthet. Snart är jag som kungen, hejja demokratin men död och förbannels över mig om jag yppar åsikter om verkligheten! Fast melodifestivalen som verkligheten? Nä jag vet inte.

Millencolin släpper en ny skiva i dagarna, Dolly har gjort det igen och Plattan hade rockkväll i fredags. Kanske finns det en morgondag för oss andra också...