Fredag 6 februari
Kuratorfråga: Nämn ett tillfälle då du mår riktigt bra respektive dåligt.
Vad ska man svara? Jag tänker inte så att; nu jäklar mår jag bra! Eller det motsatta heller för den delen...
Gör man det? Tänker någon så? Jag är mest och vet att jag för tillfället inte ser så mycket nöje i något. Jag tror att jag är förstörd av världen, av vissa människors dumhet och vårt sätt att förstöra allt omkring oss. Jag önskar ibland att jag inte hade fötts som en vanlig svensk kvinna utan någon egentlig möjlighet att ändra något. För vem fan lyssnar egentligen?
Att självmant försöka ta sig ur en depression är ganska likt att gräva sig ur ett hål; det är inte så jävla lätt. Enklast är egentligen att låta demonerna ta den tid de behöver, och samtidigt som man koncentrerar sig på det mest basala i tillvaron, att fungera och hålla huvudet över vattenytan, reflektera över varför man mår som man mår, vilket som är "grundtillståndet" liksom.
Det jobbiga kan var att man sällan kommer ur en svart period med verkliga ärr att visa; det finns ingen aska att visa upp från helvetet man gick igenom (bara för att man inte anser sig FÖRTJÄNA att må dåligt, behöver det inte betyda att man inte får).
Och blogginlägg om det missförstås ju oftast bara av de närmaste, så där är man ju också bakbunden, hehe.
Att självmant försöka ta sig ur en depression är ganska likt att gräva sig ur ett hål; det är inte så jävla lätt. Enklast är egentligen att låta demonerna ta den tid de behöver, och samtidigt som man koncentrerar sig på det mest basala i tillvaron, att fungera och hålla huvudet över vattenytan, reflektera över varför man mår som man mår, vilket som är "grundtillståndet" liksom.
Det jobbiga kan var att man sällan kommer ur en svart period med verkliga ärr att visa; det finns ingen aska att visa upp från helvetet man gick igenom (bara för att man inte anser sig FÖRTJÄNA att må dåligt, behöver det inte betyda att man inte får).
Och blogginlägg om det missförstås ju oftast bara av de närmaste, så där är man ju också bakbunden, hehe.