Is this the end?
Troligen, lusten är liksom borta.
Jag ska nog fundera lite till innan jag bestämmer mig...
Behovet av att plocka ut en tanke ur hjärnan och föra över den till skrivna ord för att få grepp om dem, hålla dom i ljuset för närmare studering(liksom det svårdefinierbara, närmast obscent egocentriska och fetishliknande behovet av kunna visa en vald glimt av ens mentala tillvaro för fullkomliga främlingar), är för vissa av oss lika påtagligt som för vilken narkoman som helst.
Men Skrivlusten kommer och går, liksom lust gör i övrigt (hon är en sporadisk men eldig älskarinna, lika krävande som undflyende). Men världen är full av tappade sugar. Rätt var det är styper du i den igen, utan att bloggen ruttnat bort.
Om du nu bestämmer dig för att sluta, ta en funderare över gamla inlägg, om du inte vill spara dem, som word-dokument eller dyl. Kan vara kul att se "hur man tänkte då". (Detta under förutsättningen att du när den sentimentala sida jag anar att du har)
/FL