Dark side of Cinderella

Det känns som en evighet sedan jag skrev i min blogg. Jag tror dock att jag känner så vid varje skrivtillfälle men den här gången har det gått riktigt långt tid sen sist. Motivationen har inte infunnit sig, den har störts av ett höstgrått humör och en oerhörd skoltrötthet. Hur som helst känner jag mig lite piggare nu, det går mot ljusare tider och jag har just kommit hem från en vecka i ett soligt Marocko.

Hör och häpna alla medelsvenssons; det var min första charterresa i mitt 23åriga liv! Inte illa att ha klarat sig så länge. Ska jag vara ärlig är jag nog ingen bra charterresenär. Jag blir lätt rastlös av att vara på samma ställe och hatar när andra bestämmer vad jag bör göra och inte göra på min semester. För att citera min reskamrat: "De ser oss som boskap som ska köras runt och luras av pengar".
Vi tog det lite som det kom istället och struntade i alla "lura av de dumma turisterna pengarna-utflykterna".

Jag fick åtminstone ett av de bästa nyårsfirandena hittitlls. God mat, skål på stranden, stort fyrverkeri.

Precis som Egypten-Ida berättar i sin blogg fick även vi uppleva den muslimska högtiden id al adha (offerfesten) vilket var spännande för en blivande religionslärare som mig! Den firas mellan 30-50 (minns inte riktigt) dagar efter Ramadan till minne av Guds befallning till Abraham att offra sin son Ismael. Muslimerna offrar ett får vilken Abraham gjorde då han fått Guds tillåtelse att offra detta istället för sonen. Inom Kristendomen anser man förövrigt att det var den andre sonen Isak som Gud bad Abraham att offra.
Jag kände dock inte Idas nyfikenhet när jag såg fåren på balkonger och i bakluckan på bilar. Men å andra sidan lever du Ida numer i Egypten och är mer insatt i allt som händer!

Jag har, på tal om annat, upptäckt den härliga känslan av att umgås med någon mycket men att ändå vilja träffa denna person mer. Vem vet; jag har kanske underskattat tvåsamheten.