Less på vardagen...
En månad har gått sedan jag skrev sist. Sensommaren har övergått till riktig höst. Det eviga pusslandet för att får dagarna att gå ihop har börjat. Mörkret har blivit mörkare och regnet mer ihållande.
Jag avundas Ida som är på äventyr i ett varmt Egypten, jag vill också iväg på äventyr! Nu är det i och för sig bestämt; det blir nyår utomlands men ändå... nyår är långt bort.
Ny klass i höst, sista poängen i svenska och sen räknas jag som en riktig svensklärare. Jag är dock så otroligt trött på det eviga klassbytandet. Under de fyra år jag läst har jag hunnit byta klass MÅNGA gånger, och JA, man träffar en massa trevligt folk men jag skulle hellre hänga med samma lite längre. Jag är en anhängare av ordning, att byta klass är inte bra ordning utan snarare en röra av folk hit och dit.
Jag är redan less på vardagen, less på att planera in och hinna med. Tänk om jag kunnat strunta i allt och bara gjort vad jag vill! Då skulle jag ta en tripp till Göteborg och kolla in hur Ida bor. Sen skulle jag ge mig vidare ut i världen till pyramidernas förlovade land där andra Ida håller till.
Det är konstigt hur man kan se olika delar av livet som i en dimma. I går kväll låg jag och tänkte på den tid jag bodde i Halmstad. Den första delen känns avlägsen men jag minns att jag hade kul. Den senare delen då jag mådde dåligt utan att egentligen veta om det minns jag som en dimma. (Kanske av den anledningen att jag mådde dåligt) När jag tänker tillbaka är jag väldigt glad över att jag flyttade hemåt igen. Jag vill inte ens fundera på hur livet hade sett ut om jag hade stannat.
Jag har, med koppling till det som var, börjat fundera på om inte Övik är ett alternativ för framtiden, hade helst stannat i Umeå men med tanke på jobbsituationen blir det svårt. Men, även om Övik inte är fantastiskt har jag iallafall mina närmaste där och i närheten. Dessa saknade jag i Halmstad och har med tiden insett hur mycket det betyder för mig att ha trygga relationer i min närhet. Varför ska jag ha hundra halvkompisar om jag kan ha ett fåtal riktigt bra? Varför ha familjen långt bort när den kan vara nära?
Detta är kanske självklara tankar för många men jag har, allt för länge, varit av uppfattningen att man lyckas om man vågar ge sig av...
Dagens citat: Låt inte gårdagen ta för stor del av dagen. (Indianskt ordspråk)
Ida nr ett tycker BESTÄMT att du borde pallra dig hit, snarast! Jag har minst en madrass att låna ut, och massor av opratat strunt att dela med mig av! Välkommen. Kram!
Jag hade nästan gett upp hoppet om att det skulle komma en ny blogg men jag visste att jag kunde räkna med dig! Hit är du hemskt välkommen bara att jobba lite extra mes skolan ta ledigt och komma hit skulle bli väldigt glad om du kom! ta med sig carola och Carianne och Hanna med Tusen kramar från mumien
Hej Lina! Känner igen mig så otroligt i beskrivningen om att ha nära och kära i närheten. Känner det extra mkt efter flytten från norrland, och det är nog bra att få känna det och inte ta dem för givna. Hoppas allt är fint i Umeå annars! Kram/ Marie