Vad händer efter trettio?
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should
I bland funderar jag över det här med livet, vi har alla så bråttom. Vart är det vi ska egentligen?
När jag var i tidiga tonåren brukade jag säga att jag ska leva till 30, sen får det vara nog. Då går det bara utför.
Nu tänker jag annorlunda, självklart vill jag passera 30 men ibland undrar jag om vi insett att det faktiskt finns ett liv därefter.
Naturligtvis vill jag som alla vara lycklig i nuet, det är jag också på sätt och vis men inte med vår nuvarande definition av lycka som verkar vara jobb, sambo, barn och att ha gjort alla resor innan 30. Sen då? Är vi körda då? Ska jag gå tillbaka till min gamla filosofi om att livet efter 30 inte existerar?
Trots att jag inte stolterat som singel någon längre tid känner jag ständigt pressen av den lyckliga tvåsamhet jag inte har. Hur rolig och påhittig du än må vara får du alltid nöja dig med att vara tredje hjulet, du blir tvungen att inse att du inte länge är din kompis närmaste axel utan den, i bästa fall, tredje.
Varje år som går tar mig närmare den absolut och ständigt rådande tvåsamhetsnorm som vårt samhälle bygger på och det skrämmer mig. Jag är inte redo att förlora mina närmaste, jag vill inte bli vuxen!
Tro om man kan hitta adressen till Peter Pan´s Neverland på eniro?
Dagens låt: Dagen till ära är det självklart Lordis "Hard Rock Hallelujah"
Dagens i-landsproblem: Stress
Hej Lina! Mkt kloka tankar! Har också funderat mycket på det där med definitionen av lycka. Du blir aldrig lyckligare än du tillåter dig vara, det är allt jag kommit fram till. Tror att de som hänger sig fast vid att inte kunna känna tryggheten i sig själv när man är ensam, de som enbart definierar sambo, jobb osv som lycka är en uns fattigare människor. Hoppas allt är bra i norr annars och att vi ses i Övik i sommar!:)
Heloloooo..
Insåg för ett tag sen precis vad du säger - att man inte bara ska tänka på vad man borde göra, vad som är rätt ur samhällets synvinkel. Av någon anledning verkar det som om man alltför ofta ser för långt framåt, som att livet börjar senare, när man gjort det och det och det, istället för att ta vara på tiden just nu. Därför flyttar jag i sommar, till Gbg, utan jobb och egentliga planer - men det känns bra! Världens största kram,hoppas vi ses i sommar?
Ida