Dark side of Cinderella

Tiden bara rinner iväg, nyss var det måndag och imorgon är det torsdag. Snart är det midsommar och sen är det jul.
Nyss var jag 15 och nu är jag snart 23. För nästan exakt ett år sedan var jag nyinflyttad i en två i Tomteland och nu bor jag kollektivt på en höjd. Tiden år fort, alldelses för fort.
Märkligt är att jag, trots en känsla av tidsbrist, alltid är rastlös och vill sysselsätta mig för att utyttja tiden till max. Någon borde förklara för mig att just detta kan vara en orsak till att jag tycker att tiden rinner iväg. 

En enda gång, (vad jag kan minnas) har jag legat stilla på en plats och njutit av att bara ligga där utan att göra någonting annat. Jag låg då i en jättelik hängmatta i en trädgårdspark i Skåne, det var sommar, blå himmel och stilla. Ur ett lusthus i närheten hördes klassisk musik. Jag låg där helt ensam och jag minns att jag tänkte att det här är ett ögonblick av total lycka, ett ögonblick som du troligtvis aldrig upplever igen. Åtminstone inte på samma vis. 

Ibland funderar jag på om man borde bli religiös. Då menar jag inte "betalar kyrkoskatt-religiös" utan riktigt jävla stenhårt troende. Dessa människor påstår sig ha hittat något som jag nog inte har. En trygghet, något att luta sig mot och aldrig ifrågasätta. Men så tänker jag igen och inser att jag nog inte passar som riktigt jävla stenhårt religiös. Dessutom går det nog inte att bara bestämma sig för att bli det, jag antar att det är en fördel att faktiskt tro också. Nog tror jag på lite av varje men jag gillar inte känslan av att vara låst till en tro när det finns flera olika att välja och vraka bland.

Det är lustigt; jag vet aldrig vad min blogg kommer att handla om när jag börjar skriva, jag blir alltid lika överraskad när jag läser efteråt... (skriver alltid rubriken sist av denna anledning)

Dagens låt: The Cranberries "Just My Imagination"
Dagens i-landsproblem: (Ett citat får stå för dagens problem) "Är du säker på att du saknar det du söker?"
 -okänd