Dark side of Cinderella

Jag har insett att jag, i min blogg, ofta gnäller på att andra människor deppar. I samma veva som jag insåg detta slog det mig att jag ofta skriver när jag är på mitt mindre ljusa humör.. så vad har jag för rätt att klaga? Alla har rätt att deppa och beklaga sig, det är att ångest är "inne" jag inte gillar.

Hur som helst; idag är jag glad.
Jag är faktiskt glad för det mesta, blir rätt sällan ledsen. Är dock bekymrad ofta och kan grubbla i timmar över vart världen är på väg.
Men som sagt; glad är jag. (jag har en otrolig förmåga att göra en kort historia til världens längsta utlägg)
Det är skönt att känna att jag är otroligt nöjd över mitt yrkesval. Jag överväldigas av den känslan varje gång jag har VFU och det känns lika bra varje gång. Jag gick hem tidigt idag för att kunna se en film som jag ska använda på en lektion till veckan och när jag satt på bussen hem kändes det faktiskt trist att åka. Tro det eller ej men jag ville stanna kvar i skolan! Jag har ingen aning om vad jag kunde gjort om jag stannat kvar eftersom det enda jag akut behöver göra är att se filmen...men, ändå kände jag för att vara där.
Tänk att man kan fästa sig vid en miljö där halvvuxingar springer runt och slåss och fjantar, där kuk och bög är vanliga ord att kalla varann och där du får vråla minst tre gånger för att de överhuvudtaget ska lyssna i fem minuter. Vad är det egentligen man tycker om i denna miljö?
Jag försöker verkligen komma på ett svar men jag har inget, allt jag vet är att jag mer än gärna viger mitt liv (och en jävla massa pengar i studielån) för att försöka banka in lite vett i huvudet på dessa varelser...